Hejdå
Rädd för osäkra sociala situationer? = Träffa jävla massa främmande, nya människor
Rädd för att bli självständig? = Flytta hemifrån
Rädd för att ge konsten en chans? = Gå på konstskola ett år
Rädd för att ses som hårig? = Raka inte benen på ett halvår
Rädd för att mitt fett ska synas? = Köpa tighta kläder
Rädd för att skriva något dåligt? = Starta en blogg
Om vi ser på det sista så började det med att jag startade upp bloggen "Sjuttiosju dagar". Då skrev jag verkligen för att det var en utmaning för mig att inte bearbeta texter så mycket som jag annars brukade göra. Jag satte först målet "Ingen bearbetning ALLS!" men det blev inte helt så, även om mycket nära. En annan anledning till att jag skrev var just för att jag har haft sådan problematik med att följa upp projekt och slutföra dessa. Efter att dagarna var över slutade jag för ett tag innan jag fick för mig att starta upp ett nytt projekt på hundra dagar. Men drivkraften som fanns till förgående projekt fanns inte kvar. Nu handlade det inte längre om en utmaning, utan om att fortsätta följa gamla spår.
Det är därför, som ni antagligen redan har listat ut, som jag har beslutat för att sluta skriva här. Det är mycket möjligt att jag startar upp ett nytt projekt vid senare tillfälle, men då måste drivkraften vara av annan karaktär än nu. Många har talat om att det vore en idé att starta upp en konstblogg. Även om det vore en vettig idé, så är det inget som jag känner för just nu. Just nu är det mest en sak som står i centrum i mitt liv och det är eftertanke. Att pussla ihop min höst. Det skulle jag i och för sig kunna skriva om, men jag känner inte att det skulle ge mig någonting. Sedan så har jag lämnat det där med att skriva personligt bakom mig, så länge det inte gäller allmäna tankar som är ett projekt jag håller på med just nu. Det är ett projekt som har uppskattas av ett antal människor och som jag själv tycker om att ha i mina händer.
Så. Hejdå.
oj, herre vad bra du skriver! jag beundrar dig för att du har hittat på lösningar till dina svaga sidor och jag önskar dig all lycka med att hålla alla dina mål. själv tycker jag att allt verkar ha varit en riktigt bra idé, så mycket du har gjort nu. flyttat hemifrån, börjat på konstskola och träffa nya människor bland annat, allt för att utvecklas. och jag förstår dig, jag läste nyligen att skillnaden mellan döda och levande kan liknas vid att de som lever växer, som växter, och de döda är stilla, som stenar. med det så vill jag säga att om man inte utvecklas, växer och är villig att jobba med sina problem så kan man lika gärna vara död. jag hoppas att jag formulerade tankesättet värdigt, för det är något som jag själv tyckte lät riktigt bra när jag läser det och jag förstår om det inte låtit så bra i den här kommentaren, men jag hoppas ändå att du förstod logiken i den.
iaf, så vill jag gratta dig till dina framgångar och jag hoppas att jag också kommer komma till ett stadie då jag fullföljer mina mål.
