Miss Nobody

Träna känns lagom kul nu. Förstår du varför?

Moving! Har segat hela dagen hos föräldrarna och ätit omänskligt mycket glass. I kväll ska det tränas!

Me <3 food! Spagetti, veggofärs, morötter, bladspenat och gurka. Mums

Pennans fel. Absolut pennans fel att orden inte når ut till pappret. Jag behöver en magisk penna.

Överklagan klar. Ni håller tummarna med mig, visst? Det nya landet på Svt är fantastiskt. Jag är fast.

Helt plötsligt kom den här låten fram från bakhuvudet. Jag älskar den. Texten är fin. Men framförallt älskar jag filmen vilket soundtrack låten hör till. Treasure planet är verkligen en av de bästa tecknade/animerade filmer jag sett och då ska man ta i åtanke att jag ändå var 14-15 när jag såg den. Det är en film som alla borde se.

Goddag! Vaknade precis och mår helt fantastiskt. Nu ska jag städa lite, transformeras till människa och sedan dra någonstans för att skriva ut överklagan. Varför är jag sugen på såpbubblor?

Ibland kryper minnena av den där natten fram. Varje gång önskar jag att "Eternal Sunshine Of The Spotless Mind" var verklig. Att det skulle gå att radera ut enskilda människor från minnet. Totalt. Så skulle det slippa göra så ont. För hur mycket jag än önskar att han kunde vara en del av mitt liv, så kommer jag aldrig att ge honom den möjligheten igen.

Vill bara få bort det sista så jag slipper sakna honom. Få bort minnena. För att förneka hans existens fungerar inte, då fragment finns kvar i bakhuvudet.

En påfrestande man började tala med mig så jag drack min kaffe snabbt och är nu på väg hem. Han hade suttit på mentalsjukhus i fem år, hade kriminell aspberger och tyckte att poeter var schitzofrena. Jo tjena. Stabilt?

Black coffee and my cigarettes and the memory of you. Sitter på Stureplan och skriver. Överklagan är klar. Nu gäller poesi.

I scream: icecream!

Food rules!

Hos föräldrarna. Ska läsa lite och sedan äta. Sitter på deras balkong med kaffe som sällskap...

Igår åt jag ingen middag kom jag på nu i efterhand. Trodde att jag hade käkat, men som jag kanske nämnt tidigare har jag lite hungerproblem, så jag måste äta på rutin för det mesta. Då jag hade så fullt upp igår, så tappade jag bort rutinen totalt tydligen...I vilket fall som helst lyckades jag ändå få i mig en halv flaska Petit Chablis, tre cider och en öl. Jag tänkte inte ens att det var så pass mycket (ja, allt är relatvt och det där är mycket för mig). Det sjuka var att jag fick min huvudvärk redan på hemvägen och däckade sedan direkt när jag kom hem, så idag mår jag fint - bara ett lite tungt huvud. Måste bara se till att köpa nya leggins nu, fick gräsfläckar på mina lila igår...

Vet inte vad jag ska göra idag. Har ingenting planerat. Ska smsa föräldrarna nu och se vad de har tänkt ut. Tänkte köpa nya badkläder sen annars kanske. Iår så känner jag faktiskt för att bada!

Ok. Sammanfattar kvällen såhär:

*Galet fina människor
*Gräsfläckar på mina leggins
*Bakfull redan vid tidig hemkomst

Drog hem tidigt. Kände att det var bäst så. Var varken pepp på mer häng, krogen eller fest.

Jag ser verkligen INTE fram emot att vakna imorgon.

Att göra fram till 18.00 idag:

[  ] Tvätta
[  ] Läsa ut "Nya författarskolan"
[  ] Köpa Mc Donalds-frukost
[  ] Följa med och säga hejdå till farbror på Arlanda
[  ] Springa förbi systemet
[  ] Skriva överklagan
[  ] Bidra till diskussion om "Nya författarskolan"
[  ] Skicka in uppsats
[  ] Lämna försenade böcker

Jo juste. En sak glömde jag:

[  ] Sova

Men jag tror inte det får plats?

Ni vet Sloganizer.net? Nu provade jag att göra en slogan med mitt nick. Alla blev sjukt bra. Prova själv att fylla i "nobody"!

Och ja, jag behövde slösa lite tid på nonsens trots att jag egentligen inte har tid över...

Jag är en expert på att flippa ur på folk pga saker som somliga definerar som "småsaker". Men hur stora eller små saker är uppfattas ju individuellt; vi tänker ju olika och ser saker och ting från olika perspektiv. Därmed accepterar jag inte när någon försöker förminska något som jag tycker är stort och stämplar mig som konstig. Det tycker jag är att spotta på mig som individ. Visst får du tycka annorlunda, men att säga att du har rätt och jag har fel istället för att försöka se det från min synvinkel gör mig bara mer förbannad.

Möjligen är jag överanalyserande och en aning (mycket) dramatisk i vissa (många) avseenden, vilket delvis kan förklaras genom att se tillbaka på min uppväxt, men det är något jag har accepterat att jag är. Självklart försöker jag att avancera från överanalyserande till enbart analyserande och skära ner på dramatiken, finna balans i det hela. Men att stämpla mig som konstig? Nej, det har ingen rätt att göra. Annorlunda är ordet. Utan någon negativ klang.

Däremot har jag varit sådär hänsynslöst överreagerande och knäpp tidigare. På den nivån att jag inte har lyssnat på hur den andra tänker utan utgått från att enbart jag har rätt och den andra parten är dum i huvudet. Sedan förklarade jag nog aldrig heller hur jag tänkte heller. Träffade på en gammal killkompis som jag var sådan mot för flera år sedan. En väldigt trevlig kille som råkade säga något och sedan göra något som gjorde mig okontrollerat förbannad och sedan dess har vi inte haft någon större kontakt. Vi hälsar och så när vi träffar på varandra, sådär artigt ni vet. Då jag tänkte på hur vi hamnade i varandras "barasägahej"-fack så kände jag mig glad. Inte för att han hamnat i det facket, utan glad över medvetenheten att jag har avancerat. Att jag faktiskt har någolunda kontroll över knäppisen i mig idag.

Ute är det världens bästa väder. Och jag måste sitta inne och göra viktiga saker. Det suger. Rejält.

Jag borde sova. Det gör jag inte. Har gjort massor av onödiga saker istället. Som att ladda upp massvis av halvtaskiga bilder på Facebook. Jag loggar inte ens in på där nu för tiden. Ser ingen riktig poäng i det, så länge jag inte vill få tag på någon. Då är Fejjan jättebra.

Är på väg att bli sjuk. Det vill jag inte. Hällde i mig två alvedon nyss och hoppas att de ska ha någon form av magisk effekt på mig.

Imorgon ska jag bara göra viktiga saker har jag tänkt. Har ställt in fem olika larm på mobilen.

Såhär ser det ut:

[  ] Äta frukost
[  ] Diska
[  ] Koka kaffe
[  ] Skriva klart uppsats
[  ] Läsa till sidan 100 i boken
[  ] Äta lunch
[  ] Skriva halva överklagan
([  ] Transformera mig till en respektabel människa)
([  ] Hälsa på hos föräldrarna)

Nu sova.

Sitter och skriver filar på dialogen nu. Den känns inte allt för bra, men jag har trots allt..öööh..lite mer än två timmar på mig? Så otroligt mycket svårare med skrivarkursen än vad jag trodde att den skulle vara. Det handlar inte längre om att bara vomitera texter okontrollerat som jag vanligtvis brukar göra, utan nu finns det ramar. Ramar som förhindrar en att skriva precis det man känner för samtidigt som det är lite för fritt. Vet inte hur jag ska förklara det riktigt. Äh.

På vägen hem från en snabb visit hos mina föräldrar så började en kille från Ghana att prata med mig. Det slutade med att jag tog hans nummer då han sa sig vara ute efter vänner i Stockholm. Men nu i efterhand känner jag att jag nog inte kommer att nyttja det numret. Inte så att han var otrevlig eller så. Absolut inte. Mycket trevlig, social kille. Men då han frågade om jag hade pojkvän och sa att jag var vacker X-antal gånger så fick jag vibbar av att han stötte på mig. Frågan är hur ska man veta om det var så eller inte? Jag menar, hur vet jag om hur det fungerar socialt i hans hemland. Kanske är man mer frispråkig där än här? Krångligt det där. Har ju absolut inget emot nya vänner, men att dejta ligger inte på tapeten just nu.

Kändes märkligt att gå runt med håriga ben idag. Jag vågade knappt se på människor i rädsla för att se äcklade blickar. Av någon anledning är ju kvinnlig kroppsbehåring inte sett som något naturligt, trots att det är lika naturligt som manlig kroppsbehåring.

Nu ska jag återgå till skrivandet.

Juste. En sak till vill ja ha sagt. Det är sjukt äckligt med människor som filar naglarna på tåg. Riktigt äckligt. Var tror sådana människor att nagelresterna hamnar i ett åkande tåg? I luften! Ska jag behöva andas in andra människors nagelrester? Fy satan vad skabbigt det är. Tack och lov slipper man "hostarna/nysarna" nu för det mesta i alla fall. Dvs människor som inte fattar att hålla för när  de hostar/nyser och tycker att det är okej att bara hosta/nysa rakt ut för att sprida små snor/salivpartiklar över alla som står/sitter nära. Uäääh.

Mitt huvud är helt tomt. Idag måste jag lägga upp en text på min distansutbildnings hemsida. Jag har fått instruktioner, men det är så fritt att jag inte kan komma på hur jag ska skriva. Läste två andra personers texter, men dem inspirerade ingenting alls. Måste läsa ut en bok också snarast. "Nya författarskolan". Jag har läst ungefär en tredjedel och måste hinna bidra till diskussionen om den nu den här veckan.

Sen är det ju den där förbannade överklagan. Onsdag är min absoluta deadline. Har skrivit det med röd penna i min imaginära kalender.

Sedan måste jag också söka lite fler utbildningar.

Undrar var jag hamnar i höst?

Nu ska jag smita iväg med mina feministhåriga ben till föräldrarna för att äta middag.

På perrongen vid tunnelbanestationen igår började plötsligt en kille gå vid sidan om mig. Jag hade innan jag kommit nära sett honom hänga med sina kompisar, men när jag gick förbi så lämnade han sällskapet för att försöka prata med mig. Inget fel på honom, egentligen. Rödhårig, engelsktalande kille, med största sannolikhet en aning berusad men genuint trevligt. Men just då hade jag ingen som helst lust. Ville vara ifred och läsa min bok. Tyck att jag är ett as eller svintråkig, men jag går alltid på känsla. Så..såhär blev min reaktion.

"You've got time to talk?"
"No"

Där hade de flesta lämnat en ifred. Men den här killen fortsatte försöka. Han konstaterade att jag är på första sidan, att han fortfarande stod där och gjorde det helt omöjligt för mig att börja läsa. Försök själv att läsa när någon stirrar på dig. Så han ifrågasatte min ovilja att prata.

"Why?"
"Why should I?"
"Why not?....OK, I can give you some reasons"
"Well, ok?"
"One: It's good to meet new people.."
"Well, I meet new people all the time anyways!?
""Did you have a bad day or something?
"No, I just don't wanna talk to you" 
"Why?"
"I rather like to read?"

Efter det försökte han ett litet tag till innan han fick ge upp och lämna mig ifred. Efter det ångrade jag nästan mitt agerande. Hans envishet tycker jag var beundransvärd och han borde fått kredd för den..

1. Hanna Fridén
- Tankvärda texter om fördomar och könsroller blandas med tarmproblem och festbilder. Tuff blandning av smart och bisarrt.
 
2. 7th heaven - get blessed or die tryin'
- Galet smarta, raka och roliga texter skriven med en sådan makalöst inkorrekta talspråkssvenska att den blir korrekt.

3 Vänner och bekantas bloggar. Ingen nämnd, ingen glömd

J:

najs!

Jag:

J:

.....

Godaste glassen! Nu vet ni.

1. Klockan är tjugo i fyra. Jag natt-tvättar.
2. Jag är förbannad och ledsen över en gammal grej. Vilket ledde till nästa grej som är en...
3. ...fighting session i badrummet. Övade nyss på att slå på mig själv i spegeln, vilket resulterade att jag bitchslappade väggen med fingertopparna med en sådan kraft att de nu har domnat bort. Tackar mina fem år med karate för kraften. Tackar ett par års frånvaro för att min kontroll inte är den bästa längre.
4. Jag har många saker att göra imorgon. Ändå är jag vaken fortfarande.

Jag sammanfattar det hela som stabilt läge.

På väg hemåt. Kom på att jag knappt käkat idag. Smart.

Jag är sen. Idag är jag ur rytmen helt enkelt. Damn it. På väg nu iaf. Bättre sent än aldrig? Heh.

Läste tidigare det här som coolsöta Aye skrev i sin blogg. Bara sådär ger hon sig iväg med två vänner till Göteborg. Det fick mig att börja fundera på vad som hände med min egen impulsivitet.

Antar att den nådde sitt klimax under den där året efter gymnasiet då jag i stort sett hade nästan ingen sysselsättning som inte var flexibel (arbetade som lärare för elever med koncentrationssvårigheter på 50%, pluggade Kemi, Fysik och Matte på Komvux samt läste upp Samhälle på egen hand). Då var många dagar näst intill oskrivna och jag kunde forma dem som jag ville. Sommaren som kom därefter var helt fri; jag jobbade inte, bodde hos föräldrarna och gjorde precis det jag kände för. Den sommaren tog min impulsivitet sin sista suck.  När jag läste det där hon skrev, saknade jag den tiden.

Min situation idag ser helt annorlunda ut. Just nu sommarpluggar jag på heltid, mest för att få pengar så jag kan betala min hyra. Efter det så börjar jag jobba och jobbar fram till sommarens slut. Pengar försvinner till hyra, mat och andra nödvändigheter. Jag lånar även från mina föräldrar under hela sommaren och för att betala tillbaka försvinner större delen av den lön jag kommer att få. Visst kan jag åka iväg någonstans, men då är det något jag måste planera i förtid så jag hinner med skolan.

Det som räddar mig från att bli deprimerad är frågorna:

Gillar jag mitt liv? Mår jag bra?

För svaret på frågorna är ja. Jag vill faktiskt inte vara någon annanstans än där jag är just nu.

Ju lägre förväntningar man har, desto bättre brukar saker och ting upplevas. Det gäller det mesta här i livet. På söndagkvällen så bjöd min pappa mig på bio, den väldigt upplyfta filmen Slumdog Millionare. När jag var i Göteborg under filmfestivalen så fanns även denna på programet. Två av tre visningar var slutsålda när jag och min vän skulle boka biljetter till festivalen. Den tillgängliga visningen passade inte så bra tidsmässigt, så vi struntade i den. När jag läste om den så verkade den inte så intressant handlingsmässigt. Hakade upp mig på att det skulle vara någon form av kärlekshistoria och kände att den inte verkade så intressant ändå - trots alla hyllningar. Men efteråt, speciellt efter att den gick upp på biograferna, så har den hyllats otroligt mycket. I samband med alla hyllningar så förändrades tankarna om den och när jag då skulle se den idag var förväntningarna stora.

Det visade sig att jag inte alls blev besviken. Den är ett mästerverk. Handlingen var löjlig, men det var inte handlingen i sig som var det viktiga utan skildringen av människorna, landet och omgivningen. En av det bästa filmer jag sett iår. Det gjorde mig lite lycklig. Filmen var kärlek för både hjärtat och alla sinnen.

Grym tidning. Trist att den läggs ner. Till hösten blir det att engagera sig i RKUF på riktigt. Har skjutit på det för länge...

Är nu på väg hem till föräldrarna. Skulle egentligen ha åkt vid tolv, men jag somnade om och vaknade med en nerdregglad kudde. Såg att J hade ställt in, vilket nog var lika bra med tanke på vädret. En bekant från Gbg är tydligen på besök i stan, men självklart är en så trevlig karl upptagen. Väldigt trist. Känner mig lite dum som inte hörde av mig om att ses förra helgen, men jag kände inte att jag hade tid: jag hann knappt sätta ner foten innan det var dags att åka hem. Det känns verkligen i luften idag att det är söndag...Jag brukar gilla söndagar, men idag känns dagen segare än vanligt.

Hanna Friden skrev igår någonting om att hon skulle vara luden. Löjligt. Då är väl jag en gorilla! Så här ser det exempelvis ut runt min navel. Nu ska jag sova innan jag kommer på fler konstigheter.

Dags att röra på sig efter en veckas paus! Yey!

Nästan bananhat. Jag tycker inte om bananer. De är vidrigt söta, har slemmig konsistens, låter äckligt, ser ofta ut som oaptitliga fallosymboler och luktar apa. Sammanfattat en antifröjd för alla sinnen. Trots deras otacksamma natur envisas dessa att finna vägen ner i min väska för att sedan förtäras under kväljningar. Bara för att dem alltid är tillgängliga, snabba att få i sig, mättar, relativt nyttiga, blir inte dåliga direkt och är billiga. Jag måste hitta en ersättare har jag kommit fram till. Vet någon?

Nu är provdagarna över. Sjukt mycket jobbigare än vad jag kunnat föreställa mig och det mesta blev fruktansvärt fult. Träffade på en vän precis och insåg då hur borta jag är. Ska hem till föräldrarna och dö lite.

Whoa @ Stureplan ftw

Jag diggar verkligen konsten i Stockholms tunnelbanor. Den här var i alla fall galet fin. Visst? Är på väg hem till föräldrarna. Helt slut i huvudet. Och ändå är det en dag kvar. Gah.

Halva tiden kvar idag. Stress. Jag vill inte mer. Det känns inte kul och jag ifrågasätter min förmåga starkt. Men jag ska ändå genomföra det. Sen får det gå som det gör.

Nervös som tusan. Hoppas att jag lyckas bitchslappa bort min negativa sida i sömnen. Nu sova.

Pisskaffe. Jag var precis på väg att skriva hur underbar buss jag sitter på. Ställde kaffet ett ögonblick på bordet då deras mugghållare inte kan pusslas ihop med deras egna lockfria kaffemuggar. Och kaffet skrattade förtjust och hoppade ner i grenen på mig. Klantigt. Inte jag då, utan Bus 4 u som jag åker med. Jag tänker skicka ett töntigt klagobrev. Kaffe luktar visserligen gott, men det ser ut som om jag pissat på mig och jag har inga fler guldpengar för att köpa nytt. Mindre än fyra timmar kvar i alla fall. Det har gått fort!

Hejdå Göteborg. Nu är jag på väg hem till huvudstaden. Det har blivit lite dåligt med uppdateringar, men jag återkommer med en sammanfattning när jag kommit hem. På två dagar hann jag trots allt med en del. Visionen var en harmoni-helg för att varva ner och så blev det också tack vare stadens lugna hjärta och en fin vän. Imorgon sker en livsavgörande grej och jag känner hur nervositeten blir allt mer omfattande. Vi får se hur det går...Jag kan inte föreställa mig hur mitt liv kan komma att bli om allt går vägen. Radikal förändring är allt jag säger..

Come clean radio hade säsongsavslutning igår, så jag var där med min vän, lyssnade på grymt skön musik, garvade åt töntiga rader, diskuterade hiphop och kedjerökte. Avslutade sen med en öl på ett fullproppat hak. Väldigt najs kväll.

Gbg tycker om mig! Det är ömsesidig kärlek alltså. Till och med skyltarna ler!

Framme!

Mitt studenthus är lite lyxigt. På gott och ont om man säger det så. Det finns visserligen förutom en stor tvättstuga (där kläderna faktiskt hinner torka innan tvättiden är slut) även två bastur och ett gym. Men i och med att det är upp till studenterna själva att städa såväl bastur som gym så...ja, ni kan nog tänka er hur det ser ut. Studenter är varelser som gillar att dricka öl, sprit och grisa rätt ofta. Jag må generalisera, men det är en del av studentkulturen...Så gymmet har jag undvikt för at slippa kvävas av någon dammråtta och bastun...vill jag inte ens tala om. Så äckligt.

För ungefär två veckor sedan bestämde jag mig för att jag skulle börja gymma regelbundet. Så jag sprängde bort alla dammberg, skurade golvet , torkade av redskap och körde sedan igång. Under två veckors tid hade jag inte träffat på en enda person i gymmet vilket var riktigt skönt. Då kunde jag slå igång min musik, svettas mina pölar, strecha, städa och sen gå. Mycket harmoniskt. Såg spår efter att varelser varit där, men träffade aldrig på dem personligen. Lite som fabler eller något sådant..

Så idag skulle jag till gymmet igen. Hittade inga rena byxor, så luktade fram ett par byxor som det gick att uttyda endast lite fragment av gammal svett. Drog med en vattenflaska, en handduk och min bergsprängare i farten när jag stack ut genom dörren. Gick in, slog igång musiken och började springa på löpbandet.

Efter fyra minuter så öppnades dörren och in kom en kille som skulle gymma. Där var jag, som inte bara svettades i pölar utan också luktade gammalsvett. Ville inte hälsa, för då kanske han skulle få för sig att komma nära så stirrade bestämt på de tickande siffrorna som rullade fram i slowmotion. Han hälsade inte heller (vilket mycket möjligen kan bero på att jag stirrade ner i siffrorna som om det var en bomb tagen från McGuyver). När jag till slut var klar med springandet, så uppstod det en spänning i luften. Ingen av oss ville att den andra skulle vara där. Då jag inte öppet ville sprida mina svettpölar på golvet, så fick jag sålla bort ett antal övningar. Vattenflaskan fick agera antistress; den flög in och ut ur väskan.

Till slut gav jag upp. Slängde med mig mina grejer snabbt och skyndade iväg. När jag kom ut så såg jag något. Min vattenflaska hade läckt i hela väskan och även igenom. I och med att  jag hade haft min väska bredvid mig hela tiden så skulle det se ut som om jag bokstavligen stått och svettats ihop en hel pöl.

Så. Nu kommer jag antagligen att ses som svettmonstret i framtiden. När jag försökte fly min titel så hittade den en annan väg till mig. Lite som i Lejonkungen.