Dagen vände tvärt
Jag var så glad idag. Nyss vände det hela.
J hade varit förbi för att se min lägenhet och män var huvudämnet. Jag lyssnade mest då jag inte hade någon eller några att tala om egentligen. Nu kanske du undrar hur det går för mig på killfronten och då svarar jag att jag har sagt upp kontraktet för den fronten i mitt liv. Något nytt kontrakt är inte aktuellt. I vilket fall som helst hade jag väldigt trevligt. Vi delade på en Ica-pizza, åt bullar och drack peppaermintste medan regnet föll ner utanför. Hade velat umgås lite längre, men jag var tvungen att ge mig av till träningen.
När J hade gått så kollade jag snabbt om jag fått några kommentarer på texten jag skrivit. Jag hade fått flest kommentarer av alla och alla var positiva. Jättefina. Blev lite glad då jag inte alls hade varit nöjd med texten ifråga. Tydligen var den bättre än vad jag hade trott?
Sedan bar det av till träningen. När jag stängde dörren bakom mig kände jag mig otroligt glad över att bo i en så fin lägenhet. Allting var städat och fixat och jättefint. Kom att tänka på överklagan och tänkte att den kunde jag fixa när jag kom hem.
Det blev ingen träning då dörren visade sig vara låst. Det fungerade inte att slå in koden. Då jag inte hade nummer till någon träningskamrat (jag är sämst i världen på att ta andras nummer) så var det bara att åka hemåt igen.
Kom hem, böt till vanliga kläder och gick sedan till affären. Köpte massor med godis så att jag skulle ha något att mumsa på när jag skrev respons på mina kurskamraters texter.
Där kom tanken att jag skulle gå in på arkitektprovets hemsida och se om det var klart. Det var det. Bredvid mitt provs namn stod det "ej rang". Ingen arkitektur för mig i höst alltså. De sex bokstäverna kändes som en rak höger och jag började böla. Som en liten unge. Det gjorde jag i en halvtimme innan jag tog mig i kragen.
Så. Ikväll ska jag börja göra upp nya planer för hösten. Får se hur det går. Först ska jag ge respons på mina kurskamraters texter och ge mig in i diskussionen om respons. Hoppas på att det inte ska ta hela kvällen, för det orkar jag inte med just nu.
Vad ska jag säga? Livet går vidare. Så enkelt är det.
J hade varit förbi för att se min lägenhet och män var huvudämnet. Jag lyssnade mest då jag inte hade någon eller några att tala om egentligen. Nu kanske du undrar hur det går för mig på killfronten och då svarar jag att jag har sagt upp kontraktet för den fronten i mitt liv. Något nytt kontrakt är inte aktuellt. I vilket fall som helst hade jag väldigt trevligt. Vi delade på en Ica-pizza, åt bullar och drack peppaermintste medan regnet föll ner utanför. Hade velat umgås lite längre, men jag var tvungen att ge mig av till träningen.
När J hade gått så kollade jag snabbt om jag fått några kommentarer på texten jag skrivit. Jag hade fått flest kommentarer av alla och alla var positiva. Jättefina. Blev lite glad då jag inte alls hade varit nöjd med texten ifråga. Tydligen var den bättre än vad jag hade trott?
Sedan bar det av till träningen. När jag stängde dörren bakom mig kände jag mig otroligt glad över att bo i en så fin lägenhet. Allting var städat och fixat och jättefint. Kom att tänka på överklagan och tänkte att den kunde jag fixa när jag kom hem.
Det blev ingen träning då dörren visade sig vara låst. Det fungerade inte att slå in koden. Då jag inte hade nummer till någon träningskamrat (jag är sämst i världen på att ta andras nummer) så var det bara att åka hemåt igen.
Kom hem, böt till vanliga kläder och gick sedan till affären. Köpte massor med godis så att jag skulle ha något att mumsa på när jag skrev respons på mina kurskamraters texter.
Där kom tanken att jag skulle gå in på arkitektprovets hemsida och se om det var klart. Det var det. Bredvid mitt provs namn stod det "ej rang". Ingen arkitektur för mig i höst alltså. De sex bokstäverna kändes som en rak höger och jag började böla. Som en liten unge. Det gjorde jag i en halvtimme innan jag tog mig i kragen.
Så. Ikväll ska jag börja göra upp nya planer för hösten. Får se hur det går. Först ska jag ge respons på mina kurskamraters texter och ge mig in i diskussionen om respons. Hoppas på att det inte ska ta hela kvällen, för det orkar jag inte med just nu.
Vad ska jag säga? Livet går vidare. Så enkelt är det.
Kommentarer
Trackback
