Got time to talk? NO!
På perrongen vid tunnelbanestationen igår började plötsligt en kille gå vid sidan om mig. Jag hade innan jag kommit nära sett honom hänga med sina kompisar, men när jag gick förbi så lämnade han sällskapet för att försöka prata med mig. Inget fel på honom, egentligen. Rödhårig, engelsktalande kille, med största sannolikhet en aning berusad men genuint trevligt. Men just då hade jag ingen som helst lust. Ville vara ifred och läsa min bok. Tyck att jag är ett as eller svintråkig, men jag går alltid på känsla. Så..såhär blev min reaktion.
"You've got time to talk?"
"No"
Där hade de flesta lämnat en ifred. Men den här killen fortsatte försöka. Han konstaterade att jag är på första sidan, att han fortfarande stod där och gjorde det helt omöjligt för mig att börja läsa. Försök själv att läsa när någon stirrar på dig. Så han ifrågasatte min ovilja att prata.
"Why?"
"Why should I?"
"Why not?....OK, I can give you some reasons"
"Well, ok?"
"One: It's good to meet new people.."
"Well, I meet new people all the time anyways!?
""Did you have a bad day or something?
"No, I just don't wanna talk to you"
"Why?"
"I rather like to read?"
Efter det försökte han ett litet tag till innan han fick ge upp och lämna mig ifred. Efter det ångrade jag nästan mitt agerande. Hans envishet tycker jag var beundransvärd och han borde fått kredd för den..
