Och där blev jag dubbad till svettmonstret...
Mitt studenthus är lite lyxigt. På gott och ont om man säger det så. Det finns visserligen förutom en stor tvättstuga (där kläderna faktiskt hinner torka innan tvättiden är slut) även två bastur och ett gym. Men i och med att det är upp till studenterna själva att städa såväl bastur som gym så...ja, ni kan nog tänka er hur det ser ut. Studenter är varelser som gillar att dricka öl, sprit och grisa rätt ofta. Jag må generalisera, men det är en del av studentkulturen...Så gymmet har jag undvikt för at slippa kvävas av någon dammråtta och bastun...vill jag inte ens tala om. Så äckligt.
För ungefär två veckor sedan bestämde jag mig för att jag skulle börja gymma regelbundet. Så jag sprängde bort alla dammberg, skurade golvet , torkade av redskap och körde sedan igång. Under två veckors tid hade jag inte träffat på en enda person i gymmet vilket var riktigt skönt. Då kunde jag slå igång min musik, svettas mina pölar, strecha, städa och sen gå. Mycket harmoniskt. Såg spår efter att varelser varit där, men träffade aldrig på dem personligen. Lite som fabler eller något sådant..
Så idag skulle jag till gymmet igen. Hittade inga rena byxor, så luktade fram ett par byxor som det gick att uttyda endast lite fragment av gammal svett. Drog med en vattenflaska, en handduk och min bergsprängare i farten när jag stack ut genom dörren. Gick in, slog igång musiken och började springa på löpbandet.
Efter fyra minuter så öppnades dörren och in kom en kille som skulle gymma. Där var jag, som inte bara svettades i pölar utan också luktade gammalsvett. Ville inte hälsa, för då kanske han skulle få för sig att komma nära så stirrade bestämt på de tickande siffrorna som rullade fram i slowmotion. Han hälsade inte heller (vilket mycket möjligen kan bero på att jag stirrade ner i siffrorna som om det var en bomb tagen från McGuyver). När jag till slut var klar med springandet, så uppstod det en spänning i luften. Ingen av oss ville att den andra skulle vara där. Då jag inte öppet ville sprida mina svettpölar på golvet, så fick jag sålla bort ett antal övningar. Vattenflaskan fick agera antistress; den flög in och ut ur väskan.
Till slut gav jag upp. Slängde med mig mina grejer snabbt och skyndade iväg. När jag kom ut så såg jag något. Min vattenflaska hade läckt i hela väskan och även igenom. I och med att jag hade haft min väska bredvid mig hela tiden så skulle det se ut som om jag bokstavligen stått och svettats ihop en hel pöl.
Så. Nu kommer jag antagligen att ses som svettmonstret i framtiden. När jag försökte fly min titel så hittade den en annan väg till mig. Lite som i Lejonkungen.
