Miss Nobody

Det är mycket som rör sig inuti mig just nu. Ovissheten och en negativ laddning har etsat sig fast som en parasit i mitt psyke. Jag försöker att tänka positivt, försöker hoppas, men parasiten tar all min energi och kväver mig. Gör allt för att få den att ta bort sina klor, men då borrar den i klorna djupare och väser att den har övertaget. Och jag kan inte dra bort den, jag når inte att greppa. Om det bara fick komma något positivt och stort snart så situationen kunde neutraliseras och dimman fick lättna så skulle allt bli bra. Men det ser ut att dröja och jag kan inget annat än vänta...