Slumdog Millionare var faktiskt fantastisk
Ju lägre förväntningar man har, desto bättre brukar saker och ting upplevas. Det gäller det mesta här i livet. På söndagkvällen så bjöd min pappa mig på bio, den väldigt upplyfta filmen Slumdog Millionare. När jag var i Göteborg under filmfestivalen så fanns även denna på programet. Två av tre visningar var slutsålda när jag och min vän skulle boka biljetter till festivalen. Den tillgängliga visningen passade inte så bra tidsmässigt, så vi struntade i den. När jag läste om den så verkade den inte så intressant handlingsmässigt. Hakade upp mig på att det skulle vara någon form av kärlekshistoria och kände att den inte verkade så intressant ändå - trots alla hyllningar. Men efteråt, speciellt efter att den gick upp på biograferna, så har den hyllats otroligt mycket. I samband med alla hyllningar så förändrades tankarna om den och när jag då skulle se den idag var förväntningarna stora.
Det visade sig att jag inte alls blev besviken. Den är ett mästerverk. Handlingen var löjlig, men det var inte handlingen i sig som var det viktiga utan skildringen av människorna, landet och omgivningen. En av det bästa filmer jag sett iår. Det gjorde mig lite lycklig. Filmen var kärlek för både hjärtat och alla sinnen.
Boken är bättre :)
